Vissa atomer är radioaktiva medan andra, de flesta, är det inte. Varför är det så? Det finns naturligt förekommande radioaktivitet medan andra har aktiverats i laboratorier. Gemensamt för alla dessa är att de har ett överskott av energi och de gör sig av med energi genom att skicka ut små atomära partiklar, som kallas alfa, beta eller gamma. Det finns olika syften med att mäta radioaktivitet: det kan vara fråga om att mäta stråldoser dessa ger upphov till (strålskydd), att bestämma vilket ämne det är som strålar (identifiera nuklider) eller att bestämma vilken styrka strålkällan har (bestämning av aktivitet). Ju lägre aktivitet strålkällan har, desto svårare blir det att göra säkra mätningar (gäller speciellt identifiering och aktivitetsbestämning). Skälet är att bakgrundsstrålningen, som stör mätningarna, sätter en gräns hur låg aktivitet som systemet kan mäta med tillräcklig statistisk signifikans. Det går att reducera inverkan av bakgrundsstrålningen med hjälp av bly, men man kan inte ta bort dess inverkan helt. Vissa komponenter i bakgrundsstrålningen har så hög energi att de går genom blyskyddet. Vid mätningar av t.ex. aktivitet mäter man strålningen från den radioaktiva atomen plus bakgrundsstrålningen och det gäller att veta hur dessa två kan separeras.
Mätteknik innebär inte enbart att använda en detektor, utan det är också viktigt att kunna tolka mätdata.
Tack vare vår långa erfarenhet inom området kan vi hjälpa er inom detta område.
Copyright © Strålsäkerhet Norr
